Jag längtade så mycket efter mina barn att jag var tvungen att åka hem till dem hos deras pappa nu ikväll. Så mysigt det var att få sitta där med en i knät och de andra två omkring, prata, gulla, kramas och bara vara med dem i lugn och ro.
Följde med killarna upp på övervåningen och lyssnade på när de högläste för varann, kramades lite till och hade ett bra minisnack. Hjälpte dottern med läxorna och pratade lite med deras pappa om saker som bara berör oss och vår familj.
Fan, vad fel det kändes att åka ifrån sina egna barn när de låg i sängen. Helvete, man vill ju bara gråta. Jag saknar mina älskade barn så mycket!
Just nu har jag ganska stark PMS och det märks på mina svajiga känslor, det är oftast barnen och den situation man utsatt dem för som jag känner mig förkrossad över. Jag vet ju att det inte finns något att göra när kärleken mellan två föräldrar tar slut, man kan bara göra sitt bästa för sina älsklingar på varsitt håll och fortsätta vara mamma och pappa, även om vi inte kan leva ihop som en familj. Vi är vänner och vi vill båda det bästa för barnen, men i stunder som nu önskar jag av hela mitt hjärta att vi kunde hålla ihop och vara en helt vanlig familj...
*snyft*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar